Terränglåda i cellplast

Genom att använda telenätet så behövde vi inte stråla med länken. Jag hade säkert haft svårigheter att hitta fundamentet till länkmasten då den var en bra bit bort i skogen. Jag brydde mig inte heller om att leta efter fundamentet till simulatormasten då jag har bilder på dessa från andra grupperingsplatser.

Betongplattor fanns i olika utförande och former och jag tar med de två olika som fanns på denna grupperingsplats. Jag har en viss förståelse för att intresset att titta på betongplattor i skogen inte är lika stort hos alla i familjen. Men jag fick visst beröm för att jag lyckades hitta rätt på skogsvägarna efter 35 år.

J ag försöker att göra själva lådan för terrängen så lätt som möjligt. Lådan blir stor, 1,5x2,0 m. Och för att vara transportabel i en vanlig personbil så gör jag den delbar. Ramen gör jag av planhyvlad furu (8x70 mm) som får en indelning med 50x50 cm rutor. Smånubb och vinkeltvingar stod för pressen när jag limmade ihop de två ramarna.

De två ramsidor ska som bultas ihop är förstärkta med en extra list av spillbitar. Brickor modell större (karosseribrickor?) används för att sprida pressen när maskinskruven dras åt. På bild 143 syns även de två lite kraftigare stödlister som avlastar skarven från vikningen när delarna är hopskruvade. Dioramat ska kunna stå på ett par enkla bockar är min tanke.

Rutorna i ramarna fyller jag med 30 mm cellplast som fästs mot ramen med snickerilim. Detta är den lägsta nivån i terrängen. Eftersom jag stod ute under carporten så kunde jag såga till mina rutor i exakt rätt mått utan hänsyn till spridning av cellplastspån inne. Även om man skär med brytbladskniven så blir det gärna små elektrostatiska flingor som sprider sig överallt. Detta skapar lätt en ”viss irritation” hos äkta hälfter och motsvarande, som man undviker genom att jobba med cellplast utomhus.

Från grundnivån avser jag att bygga upp hela landskapet med cellplast som jag limmar i olika skikt för att skapa mina berg och kullar. Det blir inga hålrum utan jag limmar ihop cellplastskivorna på varandra.

Tina Nordström säger ju smaka, smaka, smaka. Själv kör jag gärna med testa, testa, testa. Det är svårt att jobba med ritning på landskap och jag har bara skissat landskapet från förebilden i Grandalen nära Edsbruk. Ut med alla komponenter och se hur det tar sig ut storleksmässigt.

Mycket av den cellplast jag använder är överskott från byggen på huset så man får ta de tjocklekar som finns. Det går åt en hel del snickerilim (vanligt vitlim) så jag försökte även att använda gammalt överskott av vävlim men det visade sig inte torka på samma sätt som mitt färska vitlim. Så det blev till att köpa nytt vitlim för att vara säker på att det håller ihop.

För att inte behöva skära och raspa så mycket i cellplasten så köpte jag 10 mm cellplastskivor som jag bygger i lager. Gör det också lätt att få de plana ytor jag ska ha. Det ser ut lite som en arkitektmodell innan skalet med gips kommit på.

Ramen görs lite snyggare med mahognybets och några lager fernissa. Nu har arbetet med att avfasa alla räta vinklar skapa fördjupningar påbörjats. Jag använder en gammal rasp och håller damsugaren intill. Trots bra sug i dammsugaren så fastnar mycket av styrenflingorna runt omkring pga att de är så elektrostatiska.

Under tiden jag funderat på tältduken har jag sysslat med terränglådan. Den asfalterade vägen har jag fixat genom att limma en tunn eltråd på båda sidor där asfaltkanten ska vara. Sen drog jag ut ultralätt spackel med en japanspackel som var bredare än vägen med eltråden som stöd så asfalten blir helt slät. När jag var klar hittade jag Dymotape som säkert hade varit enklare att använda som stöd. I alla fall mer skonsamt mot fingertopparna än cyanolim.

Sen har jag börjat lite i ena hörnet med en åker som ska vara nyplöjd. Gjorde slut på en liten rest Husfix som jord och en gaffel fick agera plog. Sen har jag börjat täcka cellplasten med gipsbindor. Jag klipper till gipsbindorna först och lägger ca 50% om lott. Gipset blöter jag med sprayflaska och slätar ut gipset med fingrarna.

För att säkra spänningen i staglinorna la jag en liten kartongskiva som distans mitt under mastfoten och sen satte jag en en skruv i varje hörna så att det blev en svag bock neråt mot hörnorna.

”Skorpan” av tunn gips måste målas innan det är dags för olika typer av strömaterial och gräs. Min tanke var att göra av med gammal väggfärg (akrylfärg) genom att blanda i grönt och brunt pigment. Det gick åt ganska mycket pigment innan färgen hade en mörkare ton och var ganska tjock vid det laget.

Efter ha gjort av med min första batch av hemblandad färg så gick jag över till en annan teknik. Jag grundade med väggfärgen så underlaget inte skulle suga så mycket färg. När grunden hade torkat kunde jag tömma gamla småburkar med hobbyfärg från Clas Ohlson och Panduro. Där det ska vara strömaterial tror jag inte att underliggande färg kommer att synas igenom. Däremot räknar jag med att lägga på lite mera färg av rätt ton där det ska bli gräs.

Jag sprider turfen med hjälp av en tesil som jag knackar på. Det går åt mycket turf på en så stor yta men genom att man kan återanvända det som inte fastnat i limmet så kommer man långt även med små påsar.